Ni vet när ångest tar över situationen helt? När man har en klump i magen som är ivägen, när man har massor att tänka på, så mycket att det knappt får plats i huvudet? - Vet ni det så vet ni hur jag känner och har känt ett tag. Jag känner att efter jag har vart sjuk så har jag hamnat efter i skolan, jag har inte sovit jättebra på länge, jag oroar mig över massa saker, jag har ingen tid för mina vänner så jag glider ifrån dem. Allt det här staplas upp och idag bara rann det över. Cara tjatade på mig massor om kryssningen och jag verkligen vill men isåfall missar jag träningen på fredag och jag vill inte göra så mot mitt lag. Men jag vill ändå inte heller sätta allt före mina vänner för det är så långt ifrån rätt man bara kan komma, mina vänner och min familj såklart är det bästa jag har, det som alltid kommer finnas. Och jag håller på att glida ifrån de som alltid finns där. Jag har kommit till ett tillfälle då jag har svårt att värdera, svårt att tänka "är det värt det?". Som med kryssningen, är det värt det? Jag skulle ju verkligen behöva åka iväg med mina vänner och liksom visa att jag finns kvar, men laget då? Jag vet att jag kommer ångra mig om jag inte åker men vad gör jag? Jag vet inte. Sen är det att få ihop pengar till resa, det är en stor summa på sju månader, hur lyckas jag med det är frågan då. Skolan, jag har pluggat på spanskan nu men inte öppnat naturkunskapboken, inte så jättebra kanske. Det här springer i mitt huvud varje kväll innan jag somnar. Det enda jag tänker är: Hur ska jag lösa detta? För allt går att fixa, man behöver bara hitta rätt sätt vilket jag håller på och försöker göra.
Nu vet ni det, var bara tvungen att skriva av mig.


Vänner/familj..? Cheerleading..? Skola..?